Ibland blir jag bara så fruktansvärt trött. Trött på hur otrevliga människor är, trött på hur människor behandlar andra människor. Trött på hur människor behandlar världen, bara så jävla trött. Jag ger nästan upp hoppet om mänskligheten (okej, nu överdriver jag lite kanske). Ibland så förstår jag mig inte på folk, hur tänker dom? Ibland ger jag upp hoppet om  mig själv också, hur i hela fridens namn ska jag klara mig i denhär sk världen? Där alla bara är falska, otrevliga och egoistiska. Där ingen egentligen bryr sig om någon annan, eller så gör de kanske det, innerst inne. Har bara lite svårt att visa det. Vad vet jag. Just nu är jag bara less. Funderar på om jag är lika otrevlig och egoistisk. Kanske, kanske inte. Folk brukar ju ha en tendens till att missförstå mig. Jag kanske också missförstår dom. Nu är jag snurrig. Men Magnus tyckte att jag var gullig som kom ihåg hans födelsedag. Då hatar nog inte han mig längre i alla fall, det var ju härligt!