Are we growing up or just going down?

2008-11-08 kl. 20:08:26

Idag har jag mått bajs. Allt har bara varit så, jag vet inte, meningslöst. Inte den minsta lust att göra något överhuvudtaget, vill bara krypa ner under täcket och aldrig komma fram igen. Om man ändå kunde det. Så jag sa nej till Malin efter att jag sagt ja. Har lite dåligt samvete över det, för jag hatar själv när folk gör så. Jag känner mig så tråkig. Men jag orkar inte, och jag vill inte. Saknar henne gör jag såklart, men jag är inte "in the mood" för att träffa folket där och vara trevlig. För att jag känner mig alltid, sämre, inte lika bra, inte lika rolig, inte lika snygg och allt sånt. Det klarar jag inte av just nu, då börjar jag seriöst gråta. Och hur kul sällskap är jag då?
Dubbelmoralen i det hela är att jag nu tänkt gå hem till lilla herr Eriksson, det är inte lika långt bort och jag mår bättre runt de som är där. Tror jag, hoppas jag. Annars kan jag ju alltid gå hem. Först smsar Klintberg mig, sen Christoffer och sist Leksell, desperata efter tjejer tror jag. Men om Jörgen ska dit borde det komma lite småflickor. Trevligt att de kommer ihåg mig dock. Det muntrade upp mig lite iaf. Och så har jag pratat med min syster, hjälpte också lite. Nu lyssnar jag på Fall Out Boy, så snart är jag nog bra igen. Synd att jag inte gjorde det tidigare så jag kunde lekt med Malin, men men. Man kan inte vara bra jämt. Eller?

Jag borde ringa Linn också, har inte pratat med henne på evigheter. Känner mig lite taskig över det också.
-Kommentarer-

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
Bloggadress:

Kommentar:


-MisterMartina-
21 år. Dublin.
Gillar:Munkar, musik, människor, resor.
Gillar inte: Lögner, vatten.